Tagit från lovisa

"Sorgen gör en inte till en trevligare person. Man kanske skulle vilja det. Att man förädlades av smärtan. Blev tjusigare. Godare. Så är det inte. Jag motbevisar den eventuella tesen varje dag, på varje sida.
Inte heller utomstående människor blir nödvändigtvis snällare och bättre. Det finns de som klarar det, visst. Och de som inte klarar det. Det finns de som plötsligt utan att man ens förväntade sig det, visar sig finnas där, stå pall och bära ens bördor när man inte orkar ta ett steg till själv. De som instinktivt vet vad man behöver höra, de som inte ryggar för det svarta, för det vidriga, för det monster man tillfälligtvis har förvandlats till. En ytlig vän visar sig plötsligt vara den enda som säger rätt sak när man vräker ur sig sina inre organ av elände.
Sen finns det de andra. De som slutar höra av sig. De som inte klarar av att tala om något som är på riktigt utan obekymrat kvittrar vidare snabbare och snabbare bara för att slippa lyssna på mellanrummen mellan orden.
Det finns inget vaccin mot sådan hjärtlöshet, mot sådan oförmåga.
Inga band är så nära att man kan vara säker."

Ur: Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz